Igår hade jag världens bästa konversation med min diktafon. Dessutom kläckte jag och Alice en affärsidé som säga caaaaaatchiiiiiiiiiiiiiiiiing!

Nu ska jag fortsätta städa min dator.

Och i framtiden så kommer jag nog hänga mer på twitter, so klick in thär om du vill keepa yourself updated.

Den bjuder jag på. Och då är det bara blekheten som får mig att tveka lite, resten är för awesome.

Vi kan se allt i ett annat perspektiv och det är det vi borde börja göra. Fan vad bra vi skulle ha det helt plötsligt. Vi skulle bli nöjda med vår tillvaro och uppskatta det vi har. Vi skulle buga och bocka för det vi idag vänder ryggen till.

Ulrik har sagt det hela tiden.
Vi måste börja lyssna på Ulrik.

Min saknad för denna människa har gått så långt att varje gång jag ser en mörkhyad kvinna tänker jag på henne och vid varje tanke jag skänker, desto större blir saknaden.

Jag försökte göra den bra. Men icke.
Fast Alice jacka jag vill ha.



Och sen kan ni få se den jag inte försökt göra till något speciellt.

Riktigt jävla snart så är det över. För varje dag som går smids en ny plan och allt känns bara verkligare och verkligare. Vi har spikat flaket och champagnefrukosten. Vi jobbar med den ultimata spellistan på spotify. Vi  planerar förfest och vi har investerat biljetter till den riktiga festen. Dessutom har jag börjat skickat ut invites till min lilla bjudning.

Faktumet går inte att undvika, riktigt jävla snart är det min tur att blåsa i visselpipan i takt till "The Whistle Song".

Nu ska jag göra en lista på de goda ting Zeke har gjort för mig och min familj:

Och här kommer en lista på NÅGRA av de saker han har gjort som bara har förstört:

Väcker hos klockan 5 på morgon för att han är tjock och hungrig.
Tagit sönder ett antal lampor och krukor
Rivit ut alla sopor på golvet ett antal gånger
Förpestat Nemos liv genom att sno hans mat och uppmärksamhet
Förstört mammas kläder och nu även mina

Och så vidare.

Det som var droppen idag var att han förstörde min nyinköpta skjorta. Fast det var i och för sig väldigt snällt, jag älskar ju att slänga pengar i sjön.

Men om någon vill ha den katt som djävulen skapade, skänker jag honom, annars kommer han nog få möta sin död ganska snart för jag hatar kattfan!

Kära bloggläsare.

Jag och "mitt" företag uRemember har vandrat på en krokig och brant väg. Nedförsbacke och medvind har icke existerat på resan. Vi har ägt sönder egentligen men inte fått någon utdelning. I tävlingen "bästa webbplats" på Våga Vara Egen mässan slog denna hemsida vår hemsida. Koncentrerat kiss i massor välde över oss. Men nu kan vi kanske få vår revansch. Vi deltar i en tävling på webbstjärnan och har nu tagit oss vidare till den tredje gallringen. Vi behöver nu er hjälp att äntligen få de pengar vi förtjänar för att kanske kunna hamna på plus. Så, käre bloggläsare, kliv in här pronto och rösta.

Tror att det är dags för denna modeblogg att skriva mer om mode.

Jag kommer att hata mig själv imorgon för att jag är vaken nu. Men jag kommer älska mig själv för stunden, då jag äntligen får skriva om mig lite. Min frånvaro har varit för lång. Mitt liv har varit för händelserikt. Det är även odokumerat så hur fan ska jag minnas allt som har hänt?
Vad jag minns däremot är att jag har jobbat på Örebrocupen. Speakern Johanna Skogh gick lös och det där var en lögn. Jag har också coachat på denna cup. Jag har varit arg under cupen och jag har varit glad. Jag har ätit kebab och jag har ätit ingenting. Jag har avslutat en fantastisk säsong. Jag har hoppat på ett dansgolv. Jag har talat ut. Jag har hållt tal. Jag har studerat mindre än vad jag borde ha gjort. Jag har stekt. Jag har jobbat(!) Jag inveserat kläder. Jag har förlorat tangenten t på mitt tangentbord. Eller nästintill.

Kräver ni att jag ska minnas mer?
Jag kräver att ni ska bry er mer.

Skål!

Eftersom att jag inte har ork till att trycka ut egna ord, får ni Meredith Greys.

"A couple of hundred years ago, Benjamin Franklin shared with the world the secret of his success. Never leave that till tomorrow, he said, which you can do today. This is the man who discovered electricity. You think more people would listen to what he had to say. I don't know why we put things off, but if I had to guess, I'd have to say it has a lot to do with fear. Fear of failure, fear of rejection, sometimes the fear is just of making a decision, because what if you're wrong? What if you're making a mistake you can't undo? The early bird catches the worm. A stitch in time saves nine. He who hesitates is lost. We can't pretend we hadn't been told. We've all heard the proverbs, heard the philosophers, heard our grandparents warning us about wasted time, heard the damn poets urging us to seize the day. Still sometimes we have to see for ourselves. We have to make our own mistakes. We have to learn our own lessons. We have to sweep today's possibility under tomorrow's rug until we can't anymore. Until we finally understand for ourselves what Benjamin Franklin really meant. That knowing is better than wondering, that waking is better than sleeping, and even the biggest failure, even the worst, beat the hell out of never trying."

I got a thing. A ignore to sleep thing och den sätter sina spår. Jag är vaken onödigt många timmar och sliter onödigt mycket på mig själv. Hade jag suttit här och skrivit på mitt tal som ska vara klart imorgon hade denna sak inte stört mig, men nu gör jag absolut inte ett kiss och så är det alltid. Onödiga vakna timmar. Jag kommer att somna på motionscykel imorgon, om jag klarar mig hela vägen till rehab. Men vill man ha Schulstad ådror så måste man ligga i och numera ligger jag bara efter. Slita ännu mer på sig själv alltså, och tro att det gör saker och ting bättre.

Käre dagbok, nu får det vara nog. Kompenserar inlägget med ett stycke någon annan.


Ogillar redigeringen, men det får duga. Det är ju bror.