I got a thing. A ignore to sleep thing och den sätter sina spår. Jag är vaken onödigt många timmar och sliter onödigt mycket på mig själv. Hade jag suttit här och skrivit på mitt tal som ska vara klart imorgon hade denna sak inte stört mig, men nu gör jag absolut inte ett kiss och så är det alltid. Onödiga vakna timmar. Jag kommer att somna på motionscykel imorgon, om jag klarar mig hela vägen till rehab. Men vill man ha Schulstad ådror så måste man ligga i och numera ligger jag bara efter. Slita ännu mer på sig själv alltså, och tro att det gör saker och ting bättre.

Käre dagbok, nu får det vara nog. Kompenserar inlägget med ett stycke någon annan.


Ogillar redigeringen, men det får duga. Det är ju bror.