För ett år sen stod det i NA "Kajsa sköt ÖSK tillbaka till ettan".

Hej jag saknar golf. Slänga upp bagen på ryggen, vandra till tee. Slica drivern, gå ut och leta efter bollen i skogen. Slå upp den på green, putta fram och tillbaka. Gå vidare. Knäppa några kort på vägen. Filosofera om livet med golfbrodern. Prata om allt som man hinner prata om på de fyra timmarna rundan tar. Spela sketen golf, skit samma. Charmen med golf är att det är sjukt underbart oavsett hur det går. Sova i stugan vid hål 5. Äta räkmacka på klubben. Få golflektioner av Alice och upprepa sedan allt i några dagar. Ibland är det den ultimata definitionen på livet. Speciellt när man gör detta och kammar hem 2000 kronor.

Rumpa så underbart!

Jag hänvisar er alla hit. Sazz har tryck på kameran och hon har gjort det bra. Så bilder från matchen går utan svårighter att finna där.

Detta lär nog bli OS-studions sista inlägg. 11 medaljer slet vi ihop. Fantastiskt bra, men jag skulle inte klagat ifall det hade blivit ett guld och ett brons till.

Jag skulle kunna, och hade tänkt, samla tankar, krafter och ord till en krönika om detta fantastiska spel, men väljer att sammanfatta det hela kort och bjuder därför på detta fantastiska klipp.

Följande inlägg riktar sig till de jag känner och de som bryr sig om min innebandy"karriär".

Idag var dagen då serien tog sitt slut. Som nykomlingar i division 1 vinner vi på 50 poäng och har 19 poäng ner till tvåan. En förlust, en suddenvinst och 16 segrar. 128-54 i målskillnad. Jag säger som jag tror att Tabby skulle säga, "EPIC SCORE, men vi måste inventera ändå."

Vi spelade mot Pixbo igår. Jag fick stå för första gången på över en månad. En helt obetydlig match men som jag var nervös. Pixbo är bra och jag är rädd för Fylke. Hon kan. Jag också tydligen. Jag var ingen Sara Grahn, men jag var inte jättelångt ifrån heller. Fick nästan visa vad jag går för där ute och innebandy var kul för första gången på otroligt länge. Nästan så att jag skulle kunna tänka mig att fortsätta, men det får framtiden avgöra, samma lika gällande ifall helgens insatser räckte. Min starkaste tvivel på det dock.

På fredag styr vi neråt mot Blekinge. Fy i helvete vad awesome ska ni veta. Och eftersom att min dator inte funkar utan sladd vore det nice ifall en snäll jävel därute kan lite på mig och låna ut sin till mig. Min kära syster ska känna sig träffad av de orden.

"Vi må kanske spela olika sporter, men vi har samma position och uppgift på plan, och en dag ska jag klara av den uppgiften lika bra som du. Det är inte världens enklaste mål, men man ska ju sikta högt och därför siktar jag mot din nivå."

Imorgon ska jag spela som Sara Grahn.

That's who I am, that is my plan
Will I end up on top?
You can bet on it, bet on it

Dags för en snabb uppdatering i OS- studion. Då var vi nästintill medaljklara i curling. Som sämst silver. Skål och score. Allitteration, två meningar i rad. Slå det.

Ikväll blir det brons för våra damkronor, det ska jag be för.

Fred och kärlek!

För att se mig själv som en insatt människa är jag väldigt oinsatt. Jag insåg i morse, när Sverige- Slovakien stod på schemat, att jag kan inte mycket alls om herrhockey. Foppa, Zäta och Lundqvist, nästan full koll. Resten... Ja, hur var det med dem? Jag skulle kunna vara expertkommentator till Damkronorna, men till herrarna förtjänar jag inte ens en läktarplats. Jag gör som 95% av Sveriges befolkning, fast tvärtom och det är just därför jag är så awesome.

Och flopp och flopp. De gjorde väl sitt bästa och det räckte inte längre än till en kvartsfinal. De ska fortfarande vara stolta att bära de tre kronorna och vi ska fortfarande vara stolta över dem. Med och motgångar.

Innan vi lämnar OS- studion måste jag även nämna Anja Pärson. Hon flyger i 60 meter och tar brons dagen efter. Ni ska bara våga säga att hon floppar i OS.


Bild snodd härifrån, om ursäkt jag ber.

Kärt folk, välkomna tillbaka till OS-studion a la af Skogh. I sorg sitter jag här. Inte förrän bronset är runt halsen på våra damkronor kommer sorgen att bestå. Att curlingtöserna i detta nuet ligger under med hela 5-1 efter snart 8 spelade omgångar bygger på denna sorg. Innan vi lämnar OS-studion måste man ju kommentera det andra silvret för Sverige. Kalla och Haag. Puss.

Genom detta radbryte lämnade vi OS-studion och begav oss in på Facebook. Jag rekommenderar alla att gå med i denna grupp:
Det där är humor.

Och det här är fortfarande kärlek, oavsett.

Jag tror att det är dags för mig att åka bort till Vancouver för att sätta mig i ledarbåset tillsammans med Peter. Jag har inget emot hans coachning men just idag gör han fel. Han borde sätta ihop Maria och Erika igen. För Maria behöver en som kan leverera passarna till henne, och Erika behöver någon som kan förbruka hennes passar.

Men folket, slå på svt24, det kommer att bli grymt kul att se en favorit i repris!

Det var allt från OS-studion idag. På återhörande!




Bilder från en sketen digitalkamera faktiskt, från 4 nationers 2007 här i lilla Öret.